One last time

Det är en svindlande tanke. Vi kommer aldrig mer att passera Sveriges långsammaste biljettkontroll, pilla fram årskortet ut plånboken och trilla igenom grindarna för att uppleva ett derby där Råsundas resultattavla visar AIK-Djurgården. Lik förbannat kändes det inte särskilt ödesmättat när jag lämnade Råsunda med sju minuter kvar till full tid. Jag hoppades på ett mirakel och hade gärna bjudit på att missa det om det hade inträffat. I hissen på väg upp i lägenheten kastade jag upp telefonen. 1-1 och ytterligare en boll på mållinjen. Råsunda-spöket vill varken förlåta oss för framtiden eller stjälpa oss för det som har varit. Men ett sista litet mirakel kunde hen väl bjudit på?

Målkamera i all ära och bollen må ha varit över linjen. Det får vi aldrig svar på. Vad vi däremot kan slå fast är att insatsen igår har gjort en och annan på ett välkänt AIK-forum ganska irriterade. Med all rätt, jag säger inte så. Men Alm ledde oss till en andraplats ifjol och i den senaste uppdateringen av den där tabellen ligger vi kvar där. Att AIK skulle sakna spelidé känns ju lätt löjligt. Däremot saknas det tillräcklig offensiv kvalité och om den saken kan man tycka och tänka ungefär såhär:

1. Crespo känns som det sämsta av tre anfallsalternativ bredvid Borges just nu. Han må vara stark och ha en imponerade samling muskler fördelade över kroppen, men har man så jäkla svårt att hajja offside-regeln tycker jag inte att man har i en startelva att göra.

2. När Mutumba blir isolerad som igår ställs det ännu högre krav på DG:s insats. Han har det i sig, men han vågar inte riktigt utnyttja sin fart och teknik. Börjar han göra det är han en av de offensiva krafter vi saknar just nu.

3. Vår defensiv må vara beroende av att vi har två sittande mittfältare i RÅP och Helgi, men när vi kör fast likt igår ser jag helst att Quaison kommer in ännu tidigare. Han är bra, Quaison. Tillräckligt bra för att agera kreativt från mitten.

Nästa gång det är derby är det sista, SISTA, gången det är ett derby på Råsunda. Jag tänker avsluta på Norra och fram till dess hoppas jag att Råsunda-spökets vrede har lagt sig och att Råsundas själ omfamnar oss i ett glädjefyllt farväl under hela hösten. Jag vill stanna kvar hela matchen och sjunga högt långt efter slutsignal. För nu tycker jag att vi gör bäst i att sitta stilla i båten, åtminstone fram till dess att vi förlorar en eller ett par matcher. Oavsett om ledare hänger på Riche eller om apflocken råkade sjunga högre igår.

Det här inlägget postades i Fotboll. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>