Vi ger inte oss själva chansen att dominera.

Stor eloge till Jojje som lyckades fånga denna grymma bild på målet. Se fler bilder på Jojjesplejs.com

Det är drygt tolv timmar sen matchen blåstes av på Råsunda igår. Den frustration och ilska som dröjde sig kvar efter slutsignalen är inte borta men mycket av det har förbytts till besvikelse. En enorm besvikelse över att vi inte ens ger oss själva chansen att äga, styra och dominera spelet hemma i vår egna borg. Vi mäCktar alltså inte ens med det hemma på Råsunda, platsen som en gång i tiden var alla bönders skräck.

Jag kan köpa att det är krystat i en premiär. Även om motståndaren är ett luffarlag från Listerlandet som, ironiskt nog, bär samma namn som av en av våra största genom tiderna. Ett 0-0 mot Mjällby i premiären är inget som gläder eller drar folk till Råsunda men fine, det var premiär och vi torskade i alla fall inte.

Det gick också, så småningom, att förlika sig med det oavgjorda resultatet mot feskeböle även om det, som matchen avslutades, kändes som ett rån. Jag hade sagt till polarna i halvtid att jag var nöjd med 0-0 och står fast vid att 1-1 och en pinne mot en klassisk rival som IFK ändå var godkänt. Speciellt eftersom en seger för oss närmast hade varit att betrakta som ett rån lika mycket som man tyckte att deras övertidskvittering var.

Däremot så har jag fett svårt att acceptera en utebliven seger när vi, i tredje hemmamatchen för året, tar emot en Allsvensk nykomling i form av GIF Sundsvall. En nykomling som i startelvan mönstrar inte bara en utan två stycken AIK-rejects. Det vill säga spelare som vi ansett inte hålla måttet nog att bära den svarta tröjan. Inte nog med det, dessa herrar tilläts härja mer eller mindre fritt och stundtals till och med dominera. Nämnde jag att Walker dessutom gjorde mål?

Hemma på Råsunda vill jag aldrig mer se en svart fyrbackslinje falla ner till eget straffområde för att en ensam Giffare förvirrat avancerar längs kanten. Jag vill aldrig mer se ett motståndarlag få kasta inkast utan att vi visar några som helst ambitioner att göra det svårt för dem genom att gå upp i ryggen. Jag vill aldrig mer se ett så håglöst anfallsspel som vi fått bevittna i årets tre första hemmamatcher.

Jag börjar nästan tro att någon tutat i våra killar att de inte duger. Jag börjar undra om det är därför vi inte vågar satsa, inte vågar trycka upp backlinjen, inte vågar ta den sista offensiva löpningen. Har rädslan att förlora blivit så stor att den överskuggar viljan och instinkten att vinna? Jag vill verkligen inte tro det…

Vi försvarar oss fortfarande rätt så bra men varför gör vi det på handbollsmanér parkerade framför eget straffområde? Vad har hänt med gängjagandet över hela plan som jag lärt mig att älska? Ett gängjagande som ofta slutade med att vi antingen vann boll högt upp i banan och direkt kunde hota offensivt, alternativt stressade moståndarna till tjongbollar. Ett gängjagande kollektiv som gjorde att det var vi, och inte motståndarna, som vann andra och tredjebollarna.

Jag kräver inte tiki-taka, dribblingsrajder från halva plan eller många, sanslöst snygga mål. Jag vill bara att vi ska ta tillbaka vår identitet som innebär att alla, från publik till spelare, gör allt som de kan för att göra motståndarnas besök på Råsunda till ett veritabelt helvete. Just nu känns detta väldigt långt borta och även vi i publiken har en stor del i att valfri bonnaförening just nu kan komma till Råsunda och göra lite som de vill.

Inte ens 10.000 gnagare tyckte att det var värt att stödja laget på plats igår. Det är för dåligt, på tok för dåligt. Fattar att vädret och vårt impotenta spel inte direkt gör att folk  vallfärdar men va fan, nästan 2000 mindre på plats är vad vi har sålda årskort är i mina ögon katastrof. Hade själv två årskortspolare som inte dök upp vilket må vara hänt, men kortet ska då fan nyttjas av nån annan istället. Betydligt enklare att få med sällangångare om man kan bjuda dem på plåten så låt årskortet jobba även om just du inte kan vara på plats.

På gnagarforum har det klagats ganska duktigt på klacken också, med all rätt kan tyckas för det är fan inte smickrande att folk vill ha upp Jimmy Wallingstam på staketet igen. Jag menar, han gjorde det bra, men det var för typ 20 fucking år sen! Tyvärr så måste jag som sitter på östra övre också konstatera att Sveriges, så kallade, bästa sittplats inte är värd ett jävla dyft för tillfället. Var ta mig fan den enda som försökte sjunga med i det som inte var mummelramsor på sjutton verser och då är det illa. Jag kunde inte ens höra GF-signaturen Pohlman som alltid brukar höras bra från några rader bakom mig.

Hur är det för övrigt möjligt att det kan gå en hel match utan att klacken och sittplats kör KOM IGEN GNAGET växelvis. Vår absolut bästa ramsa med det bästa trycket hade varit bra igår när det behövdes som mest. Istället fick vi några spridda vakna AIK eller kämpa AIK. Det är bara att avgå med ett sånt dystert ramsfacit.

Kettil hade en väldigt bra krönika som ni kan läsa här. Jag håller som vanligt med i mångt och mycket men vi skiljer oss på en punkt. Jag tillhör nämligen den skaran som faktiskt kan söka tröst i att vi är obesegrade och kvar i toppen. Jag gläds också över faktumet att vi som trotsade vädret belönades med ett fantastiskt mål signerat vår unge mittbackstalang Milosevic.

Jag minns fortfarande med enorm glädje hur Krister Nordin dammade in en frispark från liknande avstånd mot ett Bajen som stod och sov. Milosevic mål kommer att föräras samma givna plats i minnesbanken och om det nu, mot förmodan, inte blir årets mål i nån töntig omröstning så blir det garanterat årets AIK-mål i alla fall. Det är ju bara ett helvete att han inte fick bli matchvinnare med det.

Har på grund av skador, semester samt otaliga krockar med AIK-schemat inte kunnat träna fotboll själv på nästan exakt två månader. Hade det inte varit för att jag är så förbannat spelsugen själv nu så hade U21 derbyt mot aporna ikväll varit rätt så givet. De som är intresserade men inte kan ta sig dit kan få liverapporering från vår SvenskaFans-sida som också har en inför-rapport här.

Jävligt skönt att få skriva av sig lite måste jag säga, det behövdes verkligen men nu behöver jag sömn istället. Den som vill se intervjuer och läsa mer om gårdagen har mycket att finna. FAN-TV med Alm och DG finns tillsammans med AIKmedia intervjuer med Alm, Milo samt presskonferensen. Det självklara sammandraget finns här och många artiklar finns på såväl hemsidan som hos SvenskaFans.