”Springer man i skogen blir man bra på att springa i skogen”

Inför förra årets Allsvenska körde Offside ett stort reportage med fokus på försäsongen. Bilder på fotbollsspelar på gymet och i skogen publicerades tillsammans med texter där såväl fysiologer som spelare klagade högljutt över den ”svenska metoden”.

Men fastän kunskapen verkar finnas där envisas svenska klubblag med att köra stenhårda löppass och fystestar in absurdum. Och till och med när antagonsiterna skördade framgångar med en halv landslagselva i mitten av det förra decenniet valde experter och journalister att förklara framgångarna i klubbens fysupplägg. Det blir liksom löjligt.

Därför blev jag så jäkla glad när jag slog mig ner i soffan igår kväll och såg Björn Wesström säga ungefär såhär, apropå AIK:s omorganisation i ledarstaben:

Den absolut största delen av fysträningen ska vara i fotbollsform. Det är fotbollsspelare dom ska bli – och man blir bra på det man tränar på. Springer man i skogen blir man bra på att springa i skogen, spelar man fotboll blir man bra på att spela fotboll. Det är väldigt viktigt att ha det som grundincitament i all träning.

Och av bara farten..

När man i organisationen får möjlighet att göra annorlunda så ska man effektivisera så mycket som möjligt. Klubbar som AIK har inte utrymme för specialister inom varje område. Hos oss måste specialisterna kunna göra mer än bara sitt eget område.

Erik Börjesson blir alltså fysrådgivare, vilket känns som en titel med en förmodat sund arbetsbeskrivning. Skadeförebyggande träning sätts ännu tydligare i fokus, och det är ju rimligt med tanke på att vi faktiskt har en förbannat skadebenägen spelartrupp.

Nu återstår att se om det nya upplägget leder till en AIK-trupp som inte orkar spela allsvensk fotboll 2010. Jag har svårt att tro det. Klart är att om AIK hade haft en sportchef med samma sunda förnuft som Björn Wesström förr om åren så hade 2000-talet varit betydligt mer framgångsrikt än det slutligen blev.

I övrigt noterade jag att antagonisterna väljer läger utifrån förhållanden som liknar de svenska, medan AIK går motsatt väg och väljer Singapore eftersom det är bättre att träna fotboll under gynnsamma förhållanden. En erfarenhet som ledningen drog från 2009. Och alla vet ju hur det slutade då.

Det här inlägget postades i Fotboll och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ”Springer man i skogen blir man bra på att springa i skogen”

  1. Bra skrivet! Och tack för RT angående arlanda-bilden på Ivan!

  2. Swedberg skriver:

    Låter som ett korrekt tänkande, men något som borde vara självklart.

    Det är allmänt känt att Allsvenska fotbollsspelare är fysiskt övertränade och därmed placerar ligan med alla andra cementfotsligor.

  3. Daniel Olemyr skriver:

    @waldenor,

    Tack, bra bild från Arlanda. Det blev jävligt påtagligt att Ivan inte kommer att spela i AIK mer när jag såg den.

    @swedberg

    Ja, det är synd. Men förhoppningsvis är fysträning under utveckling. Mästarlagen på senare år har varit (relativt) tekniska fotbollslag. Inte bara cementfötter mao.

  4. Swedberg skriver:

    Visst är det så, men man ska veta att Henrik Rydström i sånt fall inkluderas i dessa tekniska fotbollslag =)

    Å andra sidan så tillåts inte svensk fotboll så skarp utveckling inom just fys, eller? Inte ens ett omvänt säsongsupplägg i Europeisk stil skulle hjälpa.

  5. Gambleputti skriver:

    Angående att CH:s lårmuskel tar längre tid att läka på grund av storlek, så förklarar det varför det med åren tar längre och längre tid för mig att återhämta mig från magåkommor :)

    Skämt åsido, tack för dina tweets, satt på tåget och kunde tack vare dig få snabb info.

  6. Daniel Olemyr skriver:

    Haha.. Kan vara så..;)

    Bra att tweetsen var till nytta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>