Krönika: Att älska ett klubbmärke

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Eller att älska AIK. För det är ju vad detta handlar om.

Under alla år som jag har följt klubben (ja, det börjar bli ganska många) har frågan om kärleken till AIK ständigt debatterats supportrar emellan. Vem som är mest supporter eller vem som älskar AIK mest har såklart aldrig besvarats. Men vi har alltid kunnat enas om att när supportrar flyttar ner på planen och blir spelare, när dom drar på sig stället, ger sig ut på mattan och krigar i AIK:s namn – då är dom hjältar utan dess like.

Det finns ingenting som får oss att skaka så mycket av glädje, upphetsning och kärlek som när spelare deklarerar känslor som liknar våra. Som vi kan känna igen oss i och som vi kan relatera till. På något sätt förstärker det våra känslor och skänker trygghet i vår tro på dom som representerar oss. Spelare som förankrar bilden av AIK. Spelare som kung Johan Mjällby, Tomas Lagerlöf, Sven Dahlkvist och Krister Nordin.

Bojan Djordjic stannar i AIK. Och Bojan, rik av egen erfarenhet, vet precis hur han ska smörja den krävande AIK-pöbeln. Att Bojan Djordjic är en person som trivs i rampljuset har knappast undgått någon, och ibland ger han intrycket av att så ivrigt vilja rusa till legendstatus i AIK-led att han tar till alla möjliga knep. Likväl är han en fantastisk karaktär, en bra spelare och antagligen en oersättlig personlighet i truppen. På ett sätt är Bojan redan en legend. Han har ett sätt som gör honom oförglömlig. Men han är ingen AIK-legend. Ännu.

Så… All den kärlek som nu kastas mot Bojan Djordjic är säkert genuin. Den kanske är befogad. Eller rent av; den kanske inte är tillräcklig för en man som har varit AIK:are som barnsben och som aldrig missar ett tillfälle att berätta om klubbens förträfflighet. Och som hatar DIF som pesten. Och som dessutom väljer bort stora pengar i Israel för guldjakt i Sverige.

Men ytterst kanske all denna kärlek bara är ett bevis på att vi trånar till förbannelse efter den genuina känslan som är AIK – också bland våra spelare. Bort från kommersialisering. Bort från jippo. Bort från pengar och jakten på något bättre. När Bojan slår sig för bröstet, rakt över den svartgula skölden, sådär stolt som om han vore en av oss. Då kan vi glömma, om än bara för någon sekund. Då är han kraften som förenar AIK på planen med AIK på läktaren. Då är vi AIK – historia, tradition och kärlek.

Det här inlägget postades i Krönikor och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Krönika: Att älska ett klubbmärke

  1. Gambleputti skriver:

    Skriver under varje ord av detta inlägg…

  2. Ängby skriver:

    Helt rätt!

  3. Pingback: AIK i korthet - 8/9 - 09 | AIKBLOGGEN

  4. Daniel Olemyr skriver:

    Trevligt med medhåll! Jag hoppas verkligen att Bojan blir kvar länge. Och att han blir en legend.

  5. Kalle skriver:

    Wow. Ett riktigt grymt inlägg! Fortsätt såhär. Såna här bra krönikor finns inte på så många andra ställen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>