AIK vinner i alla väder

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Den 30:e oktober 2006. Platsen är ett sedvanligt Göteborg, med gråa kulisser, vräkande regn och stormbyar. En plats där ingen vill vara. På ett spöklikt Nya Ullevi, arenan som lämpar sig för allt utom fotboll, sitter 5213 personer. De flesta av dom är från Stockholm. Dom våndas. Inte bara på grund av vädret. Utan för att AIK tvingas resa hem med ett svidande 0-0 i bagaget. Veckan efter står det klart att SM-guldet hamnar i Borås. Och Göteborg hyllar sitt väder.

Kanske var det med den här händelsen i bakhuvudet som måndagens seger kändes som mycket mer än just en seger. Som gjorde att det kändes som ett tecken. Och som skapade gulddofter på bortasektionen på Örjans Vall. Trots att inte ens två tredjedelar av serien är spelad.

Alltsedan 2005 när Norling och Nebo tog över laget har AIK varit ett spelande lag som ska vinna matcher genom ett offensivt och frejdigt anfallsspel. Många talade om att Stahre liknande Norling i sitt se att se på fotboll, att AIK skulle fortsätta spela på ungefär samma sätt… Men redan i januari minns jag röster som viskade om att Stahre fullständigt sågat Norling-epokens försvarsspel vid fotknölarna. Idag kan vi med säkerhet gissa att rösterna viskade sanning.

Men mer än det konkreta i form av defensiva uppgifter och system skiljer Mikael Stahres AIK från Rikard Norlings. Där Norlings AIK fallerade för motgång, har Stahres mannar en abstrakt förmåga att fortsätta tro på vad de gör. När benen är tunga, spelet sviker och frustrationen trycker på. AIK vinner matcher trots att man spelar dåligt. AIK vinner matcher i alla väder. Och i Allsvenskan sållas agnarna från vetet på blöta höstplaner i oktober.

Förvisso väl så långt men vid samma tidpunkt för tre år sedan var vi många som skulle ha låtit Norling skriva på ett livstidskontrakt utan att blinka. Allt han gjorde var rätt, allt han rörde vid blev till guld och inget i hela världen kunde gå fel så länge Rikard Norling tränade AIK. På precis samma sätt håller vi på att bygga en kult kring Stahre/Wesström. Därmed inte sagt att dessa herrar gör ett dåligt arbete – precis tvärtom – men den rationella blicken blir snabbt blind när framgångar staplas upp, den ena efter den andra på kort tid och mot bakgrund av ett par mindre lyckade år. Därför väljer jag hylla försiktigt vid sidan den här gången, snarare än att gå med i den stora hyllningskören. Tills vidare i alla fall.

Nu väntar Kalmar FF på lördag. På en strålande fin Råsunda-matta som dessutom lär vara torr. Det är något att se fram emot.

Det här inlägget postades i Fotboll, Krönikor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till AIK vinner i alla väder

  1. Malin skriver:

    Jag tycker att det känns som en annan känsla i laget jämfört med förra året. Jag kan inte direkt sätta fingret på vad det är – men det finns där. Kanske är det (jag vet att uttrycket är uttjatat) för att AIK känns mer som ett LAG än vad de gjort på länge?

    Det känns inte som att det är över för att man får ett snabbt mål emot sig. Det finns en tro i hela laget att man kan vända, att man -ska- vända.

    Men det är klart, det är lång tid kvar på säsongen. Mycket kan hända. För tillfället ska jag bara fortsätta stirra på tabellen och njuta. Och ladda inför Råsunda på lördag såklart.

    (Kommer för övrigt ihåg den matchen i Göteborg. Jag bodde där nere på den tiden och maken till regnig plats har jag aldrig upplevt. Flyttade till England ett par dagar senare och upplevde det som rena rama solsemestern efter Götet. Där ser man.)

  2. Daniel Olemyr skriver:

    Ja, det är en helt annan känsla i år. Präglar hela föreningen. Å andra sidan vet vi att det kan vända snabbt. Det vore skönt att ha det såhär ett par år..

    Götelaborg = helvetet på jorden? =)

  3. -loa skriver:

    Instämmer helt och fullt i Daniels inlägg.

  4. Markus Berzen skriver:

    Det här med att Stahre kör i stort sett samma spel som Norling är verkligen en intressant myt som fortfarande lever kvar.

    Angående personkulter så borde jag kanske börja hacka på en staty av Wesström som jag kan avtäcka den första september. När det står klart att Ivan Obolo och Antonio Flavio kommer spela tillsammans året ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>